Krigarhjärta är en svensk fantasybok skriven av Henrik Larsson, som inte spelar fotboll utan arbetar med IT och skriver böcker.
Det är en spännande bok som skrivs på ett lättsamt och beskrivande sätt utifrån huvudpersonens perspektiv. Förutom spänning vävs kärlek, äventyr och förräderi in i berättelsen.
Efter att ha läst klart boken känner jag att jag borde vara nöjd. En klassisk fantasyhistoria skriven av en svensk författare, med alla ingredienser som kan göra en bok riktigt bra.
Men något stör mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på mig. Det började då berättelsen närmade sig sista halvan och karaktarärena började växa upp. Jag tror man kan säga att jag inte riktigt gillar huvudkaraktärerna i den andra halvan. Det är något med deras sätt att vara, huvudpersonens sätt att tänka som inte gör mig helt nöjd.
Jag tror att det blir att jag utan att verkligen vilja det jämför med JK Rowlings skickliga utvecklande av karaktärer. För sättet hon beskriver så många personers utveckling under sju år är otroligt bra gjort. Det gör att man kan känna igen sig, känna med karaktärerna och verkligen ta lärdom av deras erfarenheter.
Så blir det inte här. Det skulle kunna bli en så otroligt bra personlig resa för huvudpersonen. En resa där man som läsare får följa den personliga utvecklingen och den så viktiga jakten efter en identitet. DEt blir för mycket titel och för lite personlig identitet för min smak.
Det kanske är lite luddigt, men för mig gör det att det annars så spännande slutskedet i boken får ett sämre allmänintryck. Lägg sedan på ett ganska spännande slut som ändå är något förutsägbart och överdrivet så får du en ganska bra bok.
En grej jav vill tillägga är att boken får ett + för att en karaktär dör, en karaktär som man hoppades inte skulle dö. För precis som i böcker med blodtörstiga vampyrer så måste böcker med krig medföra dödsfall, inte bara vad det gäller okända eller onda personer utan även förluster av större karaktärer på den goda sidan.
Nej, nu får det räcka med luddiga tankar kring en bok som ingen av er som läser bloggen ändå kommer läsa, och den enda som skulle kunna göra det redan har läst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar